måndag 8 januari 2018

Värsta Vackra Vinterlandskapet

En helg i ett underbart vinterlandskap var precis vad vi behövde för att påminnas om att det faktiskt är vinter, och hur underbar den årstiden kan vara. Vi har ju inte direkt blivit bortskämda med den där vita varan här hos oss så det kändes rätt fantastiskt att kliva ur sängen lagom till att månen bleknade över det snötäckta lilla huset utanför fönstret.


Sedan fick vi en helt fantastisk skiddag i Sälenfjällens Lindvallen. Solen lyste från en molnfri himmel och det var ett underlag i backarna som gjorde att det bara var att njuta i alla fulla drag hela dagen.


Lite häftigt är det att se hur solen kämpar sig precis över fjällkanten för att vara uppe i några få timmar innan den börjar dala ner igen. Och nu vet vi ju att den kommer att stiga högre och högre och börja avge den där värmen som gör att man vill parkera i någon snödriva i kanten och vända näsan mot solen för att kanske lyckas förändra färgtillståndet på näsan lite.


Riktigt dit har vi ju inte kommit ännu, men det räckte med att beundra vyerna och om det inte hade blåst riktigt så mycket som det gjorde hade det säkert blivit många fler bilder på det magiska vinterlandskapet.


Det är rätt fantastiskt att Sälen med sina knappa 800 invånare varje vinter tar emot bortemot 100 000 besökare per vecka under högsäsong. Om man försöker förstå de siffrorna är det inte så konstigt att alla fjällstugebyar ökat explosionsartat. Jag misstänker att det finns delade åsikter om det hela, dels så är det ju en sanslös invasion av människor som säkert för med sig både det ena och det andra, samtidigt så är det ju här jobben finns, så som med allt annat, hur man vänder sig så har man ändan bak...


Turistinvasion eller ej, efter att ha laddat batterierna lite i denna underbara miljö så bar det iväg tillbaka mot de snöfattiga delarna av vårt land, men man vet aldrig, det finns ju fortfarande lite kvar av vintermånaderna, så lite snö som lyser upp tillvaron hinner det kanske komma här också.

fredag 5 januari 2018

Välkommen 2018


Nyårsafton kom och gick även detta år så nu har vi sagt hej då till 2017 som numer är historia och välkomnar 2018 med allt vad det kommer att innebära för oss. Lite spännande ska det bli, för just nu är det kommande året ett rätt oskrivet kort för egen del. Det finns inte mycket planerat alls, så vi får väl se vad det kan föra med sig...

Jag vet i och för sig att den stundande helgen ska tillbringas i Sälen där vi tänkte roa oss med att åka lite skidor. Med tanke på att snön lyser med sin frånvaro på våra breddgrader ska det bli riktigt härligt med lite vinter (vilket förhoppningsvis kommer att resultera i några bilder med vit gnistrande snö). Dessutom vet jag att i februari är det dags att återinträda i arbetslivet på riktigt, något jag inte sysslat med under de senaste åren så vi får väl se vad jag kan komma att tycka om det.  

När det gäller nyårslöften har jag gjort precis som vanligt, det vill säga inte avgett något enda sådant. Jag tänker varken bli sundare, motionera mera, baka mera, odla alla grönsaker på balkongen eller uppföra mig mer belevat. Skulle mot förmodan något av det nämnda inträffa är det väl bara att tacka och ta emot, men som sagt, några löften är det inte.

För ett år sedan försökte jag hitta ursprunget till det där med våra nyårslöften men hittade inte mycket av värde, bortsett från en dikt av Stig Dagerman från 1952 som handlar om just löften. Den tyckte jag var så bra så den får även i år finnas med i nyårsinlägget. Och som någon har sagt: "en gång är ingen gång och två gånger är en vana", så nu har det väl blivit en vana då:

Stinn av föresatser står jag här vid grinden
och ångrar allt jag brutit under årets lopp.
1. Jag skall aldrig mera hänga mig på vinden,
då denna akt är skadlig för min kropp.
2. Skall jag nästa år ej tömma flera
glas cyankalium än jag kan stå.
3. Jag skall aldrig bära elefanter mera,
om än jag längtar därtill aldrig så.
4. Aldrig mer jag skall i tigergapen
låta mitt huvud göra artighetsvisit,
då jag till dato haft den dumma egenskapen
att underskatta tigrarnas aptit.

lördag 30 december 2017

2017 i ord och bild

Då är det återigen dags att summera året som gått. Jag måste erkänna att det för egen del är väldigt roligt att gå tillbaka och se vad som hände under det gångna året, och alla mina tillbakablickar är ett sätt för mig själva att komma ihåg och är det någon som vill hänga på genom min årsresa 2017 så är ni mycket välkomna att göra så!

januari

Det nya året skålades in vid Medelhavets strand i Cannes.


Innan vi lämnade Frankrike hann vi även med en dagsutflykt till Monaco.



februari

I februari firade vi det kinesiska nyåret och välkomnade tuppen som nu tog över efter apan.


Vi passade även på att göra en weekendtur till indonesiska ön Bintan för lite avkoppling och golf.




mars


En månad som gick lite i resornas tecken. Det började med att ena dottern kom till Singapore och vi åkte till Koh Samui i Thailand där vi spenderade några härligt lata dagar.


Sedan åkte jag till Bali på en fyra dagars härligt avslappnande yogaretreat i Ubud.


Mars månad avslutades med en resa till Maldiverna...



april

...där vi till vågskvalp och palmer firade vår 30-åriga bröllopsdag.



Jag avslutade min promenad runt Singapore


innan det var dags att packa och säga farväl till landet där vi spenderat nästan åtta år.



maj

Efter återvändandet till Sverige blev maj en månad som till stor del spenderades i sommarstugan med ljusa (dock inte så varma) kvällar med matlagning á lá svensk sommar.



juni

Midsommar och de två efterföljande veckorna tillbringades i "vårt lilla gökbo" i Balchik i Bulgarien med mycket sol, bad och god mat.



juli


Äntligen anlände möblemanget från Singapore! Förutom att sortera kartonginnehåll och packa upp saker vi inte ens kom ihåg att vi hade så blev det även en tur till Stockholms skärgård tillsammans med singaporevänner.




augusti

Augusti blev en hyfsad avslutning på sommaren vädermässigt även om de ljumma sommarkvällarna fortfarande lyste med sin frånvaro. En härlig kväll för picknick på en ö i Vänern blev det i alla fall.



Ytterligare en tur till Stockholm blev det också, den här gången för att fira äldsta dottern på hennes 30-årsdag.



september

I september styrde vi kosan till Barcelona och insåg att det är en stad som har mycket att bjuda på.




oktober

Den svenska sommaren förlängdes då en kamrat och jag åkte till Cannes och njöt av några dagar med svensk högsommarvärme och god mat.




november

Även november innebar en resa till Cannes med mer god mat. Den här gången passade vi även på att hyra bil och se oss omkring i bergen runt omkring. Bland annat besökte vi den mysiga byn Saint Paul de Vence.





december

Årets sista månad bjöd på några få fantastiskt vackra dagar med sol och snö.


Karlstads torg julpyntades med upplysta vargar,


tomtarna intog sin plats och det blev jul precis som det bör.


Ett fantastiskt år är till ända och nu ser vi fram mot nästa!

Gott Nytt År!

fredag 29 december 2017

Halsduksmatchen

Julhelgen har passerat och nyår närmar sig med stormsteg. Vår julhelg blev en lugn och skön tilldragelse utan att något julhysteri gjorde sig påmind. Vi har i princip "bara varit" hela helgen och det är en sysselsättning som absolut inte ska underskattas! Tyvärr har snön lyst med sin frånvaro i den här delen av vårt avlånga land och hur det är, så är det betydligt mysigare om det är lite vitt på marken. Men man kan väl inte få allt man vill...


Igår firade vi juleslutet med att gå på ishockey. Jo då, så kan man också göra. Om någon inte vet vilket lag man håller på i Karlstad så kan jag meddela att det är Färjestad, så det var det laget vi åkte iväg för att se köra över Malmö. Nu gick det inte riktigt som vi hade önskat, men återigen, man kan inte alltid få allt man vill...


Igår var det dags för den årliga "halsduksmatchen", det vill säga att alla får en halsduk som man sedan ska vifta med för att Löfbergs arena ska färgas grön och vit till glada sånger och hejarop.


Säga vad man vill, men atmosfären och stämningen är häftig när drygt 8000 personer sjunger och hejar samtidigt som de  viftar med sin grön-vita halsduk. Visst hade det varit kul med en seger, men stämningen var god i alla fall och nästa gång, då...

tisdag 26 december 2017

Selfies

"Selfies" är Jussi Adler-Olsens sjunde bok i serien om avdelning Q på Köpenhamnspolisen som handhar gamla fall och återigen får polisen Carl Mörk och hans följeslagare Assad något att bita i.

Titeln anspelar på de unga tjejer som står i fokus. Samtliga arbetslösa med samma handläggare på socialen, alla vill de leva ett liv i sus och dus, dock utan att arbeta. Deras handläggare, Anne-Line, är dödligt trött på tjejerna som lever på samhället utan att ge något tillbaka och då hon får ett cancerbesked tar hon beslutet att hon ska rädda samhället undan dessa utsugande parasiter.

Den här gången spelar Carls och Assads kollega Rose en stor roll då hon hamnar i en djup psykos, vilken gör att hon kommer att bli mer indragen i de pågående mordutredningarna än någon kunnat förutspå. Ju längre utredningen pågår, desto mörkare blir Roses förflutna.

Många trådar finns som samtliga på något vis möts då det drar ihop sig mot upplösning, precis som det ska vara...

"Selfies" är, precis som de andra böckerna i serien, en spännande deckare som ibland kryper lite under skinnet på läsaren. Däremot så tycker jag inte att det är någon av de bästa av böckerna om avdelning Q, men eftersom jag lyssnat med Stefan Sauk som uppläsare, så blir den i alla fall fantastiskt bra och underhållande. Om man tycker om den här typen av böcker och ännu inte läst någon av Adler Olsens böcker om Carl Mörk på köpenhamnspolisen rekommenderar jag absolut att göra det, men i så fall välja någon av de tidigare i samma serie.

lördag 23 december 2017

God Jul

Så har vi kommit fram till dan före doppardan så det känns som läge för att skicka ut en julhälsning till alla vänner runt om. Jag var väldigt nära att skriva "virtuella vänner", men efter att ha kollat upp den egentliga betydelsen på ordet ångrade jag mig, så det blev till "alla vänner". Eftersom ordet "virtuell" betyder "skenbar", något som egentligen inte finns, så stryker jag det, några skenbara vänner vill jag inte ha, så det här är en julhälsning till alla riktiga vänner ;)


I år pryds torget i Karlstad av en vargfamilj som lyser upp tillvaron. Om ni frågar mig så är det en väldigt trevlig ljuskälla och man blir lite glad av att se den. Nu är det inte alla som uppskattar den, utan valet av motiv har gett upphov till ett antal diskussioner, det är ju så, att vargen är alltid en källa för känsloyttringar, bevisligen även i form av ljusprydda stålkonstruktioner. Att valet föll på just varg kan annars verka rätt logiskt med tanke på att den råkar vara Värmlands landskapsdjur, men allt kan ju ältas och vändas ut och in på om man vill det...


Men som sagt, nu är det dags att säga God Jul, och det görs med hjälp av våra obligatoriska tomtar som varit med ett antal år och som alltid pryder sin plats då det drar ihop sig. Numer har de även fått sällskap av vår "direktimporterade singaporianska julpudel". Huruvida en sådan behöver finnas i varje välsorterat hem då det drar ihop sig mot jul lämnar jag osagt, men hur som helst:


God Jul till er alla!
Hoppas ni får en riktigt bra julhelg

onsdag 20 december 2017

Ljusshow i adventstider

Ära vare dramat - det är panoramat
av vårt släktes liv
med dess nöd och nöjen, sorg och lust och löjen
kamp och tidsfördriv



Det var så han skaldade vår värmländske Gustav Fröding vid invigningen av Karlstads teater år 1893. Att byggnaden är vacker råder det ingen tvekan om, och att den dessutom har ett fantastiskt läge vid Klarälvens strand gör ju inte saken sämre, och en sådan där vacker vinterdag som vi hade under den gångna helgen blir den ändå vackrare.


Under första adventsveckan visades det för andra året i rad en ljud- och ljusshow av den grafiske designern Jan Brånå. En fantastisk show som verkligen gjorde själ för sitt namn.


Under en vecka hade alla hågade karlstadbor chans att se showen två gånger, och det var många som tog chansen.


Museieparken fylldes med människor som beundrade skådespelet på teaterfasaden. Det var såväl musik som skådespeleri och massor av färger.


Eftersom vi missade de hela föregående år då vi befann oss på varmare breddgrader var det något vi sett fram  emot att se och det var verkligen något speciellt. Tyvärr är det svårt att återge det hela med hjälp av några mobilfoton, men ni får tänka er lite pampig musik och en fantastisk färgsprakande färgshow i 3D så kanske ni är en bit på väg mot sanningen.